Allas vår käre Dan Uhrbom, Sveriges Raw Food guru, lämnade jordelivet den 12 juni i år. Till minne av Uhrbom – som medverkade i AlmaNova i en artikel om Dans bok VildVuxet – vill vi dela en vacker text i hans minne. Texten är skriven av prästen Lotta Cohén och framfördes under minnesstunden som hölls i Åmåls kapell den 11 september.
I Matteusevangeliet säger Jesus: ”Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än klädena? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. . . .Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. . . .Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.” (Mt. 625ff)
Dan Uhrbom. . .civilingenjör, mekanikkonstruktör, pappa, författare, hälsoguru, kursledare, levnadskonstnär, livscoach – en man med många strängar på sin lyra. Men kanske mer imponerande är hur Dan hela tiden väljer nya vägar och vågar släppa de gamla. Många av oss klamrar oss fast vid det vi har, kan och vet, och trevar oss fram på det som är okänt. Inte Dan. Han läser på, gör ett val och satsar helhjärtat. Han gör sig inte bekymmer för morgondagen.
Dan, född och uppvuxen på Hisingen i Göteborg, en i en syskonskara på 4 barn. Efter lumpen, där Dan bl.a. ådrog sig en hörselskada, utbildade han sig och fick jobb på SKF, LM Ericsson, Saab, och andra ställen. Jobben tog honom till olika delar av landet. Men som om det inte var nog, arbetade Dan en period på Amerikabåten mellan Göteborg och USA. En annan period var han FN-soldat i Gaza. Och någonstans på vägen hann Dan bilda familj och få barnen, Marie och Niclas. Senare skulle det också bli två barnbarn. Äktenskapet höll inte och så småningom gick man skilda vägar. Niclas följde med pappa medan Marie blev kvar hos mamma, men med en regelbunden kontakt med Dan. Han månade om de sina.
Efter förlusten av några andra närstående släktingar och med tankar kring liv och hälsa började Dan läsa på. Han blev snart vegetarian och sedan vegan, innan han blev ”Vildväxande”, som också är namnet på hans bok.
Livsföringen blev allt viktigare. Dan slutade röka och drack inte längre alkohol. Istället började han odla själv, undersöka vad som i naturen var ätbart. Han bakade eget bröd, syrade grönsaker och torkade kryddor, frukt och mycket annat. Han var duktig på att laga sin mat. Med ett eco-perspektiv skulle jag vilja säga att Dan såg på liljorna på marken, och började alltmer leva som de, i samklang med naturen. Visserligen skördade han, men han lät naturen stå för sådden. Samtidigt gav han också tillbaka och gav månatligt till organisationer som värnade om djur och natur, däribland Världsnaturfonden och Operation Smile.
Dan mötte många likasinnade inom hälsorörelsen. Flera kom att bli nära vänner till honom under åren. Ilene var en av dem. De blev ett par och tillsammans höll de många kurser och försökte inspirera andra till att leva sundare, odla eget och ta vara på livet. Drömmen var väl att bygga eco-byar runt om i landet.
Men som texten jag läste inledningsvis också säger: livet är mer än födan och kläderna på kroppen, så var livet mer än maten för Dan. Han reste till Indien, Kina, Schweiz, Ryssland och många andra ställen och lät sig inspireras. Han kom i kontakt med liknande hälsorörelser den han själv omfattade, utvecklades ytterligare och fann att både kvantfysik och meditation var viktiga komponenter i en sundare livsstil. Det han inte redan kunde, det lärde han sig.
Dan var principfast, fokuserad och skarptänkt. Han kompromissade ogärna och kunde ibland verka dömande. Men egentligen var det kanske hans sätt att visa omtanke om nära och kära. Det var viktigt för honom att veta vad man tänker och känner samtidigt som han kunde vara en mussla om sina egna känslor. Däremot kunde man alltid lita på Dan. På sitt sätt var han genuin, kärleksfull och en ”free spirit”. Och med åren blev han mer tillåtande.
Dan hade en ”guds-tro”, kanske inte helt i överensstämmelse med vad jag predikar, men den andliga dimensionen spelade en viktig roll för honom. I sin bok talar han om evigheten, hur vi där fortsätter vår resa om än i annan form, tankar inte så långt ifrån det kristna budskapet om en uppståndelse efter döden, och ett evig liv. Hur evigheten sedan kan se ut, det få vi fantisera om.
Döden kom till Dan i juni. Redan förra sommaren visade det sig att han inte mådde så bra. Han hade magrat och oroade sig på olika sätt. Han försökte sig på nya hälsovägar, men kroppen orkade inte, sjukdom hade hittat in i honom och försvagat honom, och så den 12 juni fick Dan sluta sina dagar.
Vi som är här får tacka Gud för den tid vi har haft Dan hos oss, för allt han har lärt ut, betytt och varit. Med Dan som förebild kan vi också se Guds omsorg om oss. Att bland mossor och lavar, bland löv och ogräs, finns också sådant som kan ge oss näring och hälsa. En bön, en stund av stilla meditation är också sådant som gör oss gott. Det gjorde Dan gott. Och Gud är här för att lyssna till oss, höra våra bekymmer och trösta oss när livet går emot oss. Hur sen kvantfysiken spelar in i våra liv, det lämnar jag till dem som har den gåvan. Med vår ”vildväxande” eldsjäl snart i marken, får vi ta vårt avsked av Dan.
Av Lotta Cohén
