Docent Jan Albert, Smittskyddsinstitutet                                                                    aimg_1779nser inte att det är intressant att diskutera konspirationsteorier. Apteorin från Afrikas djungler håller anser han och förlitar sig på anekdotiska evidens.

Wangari Matthai i Nairobi fick kännedom om att hon skulle tilldelas Nobels fredspris
2004 för sina insatser i ekologiska projekt i sitt hemland Kenya. Vid ett flertal presskonferenser tog hon upp andra problem som bland annat rörde den afrikanska kontinenten.

Matthai hävdade att Aids sannolikt inte hade sitt ursprung i Afrika utan uppstod i USA och att HIV-viruset mycket sannolikt är framtaget i ett biovapenlaboratorium
för att främst decimera antalet svarta människor. Därmed hade hon brutit ett västerländskt tabu. Norska sändebud från Fredspriskommittén fick övertala
henne att ta tillbaka delar av sina påståenden.

Även i Sverige satte dementimaskinen igång. Uppdraget var att förklara att
den kvinnliga kollegan från mörka Afrika for med villfarelse. Professor Sven Britton
och docent Jan Albert gjorde sin plikt.

Schimpansen Marilyn
Sven Brittons argumentering gick ut på att eftersom HIV har så snarlik genuppsättningen som ett annat schimpansvirus, så borde det komma från schimpansen och därmed ha uppstått i Afrikas djungler. Det Britton inte kände till var att ett av de mest avgörande bevisen för schimpansteorin kom från en mycket specifik schimpans, schimpansen Marilyn, vars kvarlevor fanns i en frysbox inne på Fort Detrick.

Marilyn hade varit experimentdjur under en stor del av sitt liv. Att hon var inlagd för evigt på Fort Detrick gav en ledtråd om att det var just på Fort Detrick, USA:s biovapensmedja, som man borde söka upphovet till både SIV-cpz och det mänskliga aidsviruset.

Britton hade hela tiden trott att det rörde sig om vildfångade schimpanser som
blivit screenade för virus. ”Det känner jag inte till”. Jan Albert anser inte att det spelar så stor roll att just schimpansen Marilyn återfanns i Fort Detricks gömmor för att fastslå HIVs afrikanska ursprung .
– Konspirationsteorier är inte intressanta och det känns inte meningsfullt att
diskutera dessa, svarar Jan Albert.

Men hur var det med den amerikanska upptakten av aidsepidemin och sambanden mellan hepatit-B-vaccin experimenten och de första aidsfallen just i New York?
Hade inte dessa krävt en mycket noggrannare vetenskaplig genomlysning för att
fastslå orsakssamband?
– Jag känner inte till de experimenten, säger Jan Albert.
Ett annat argument som förespråkare för en naturlig övergång från schimpansvirus till mänskligt HIV är att naturen gjort detta tidigare. Har då inte mänsklig manipulation förekommit undrar vi och då specifikt när man återfunnit apviruset SV-40 vid flera undersökningar av mänskliga tumörer.

Här borde orsaken stå att finna i att vissa omgångar av ett poliovaccin var tillverkade utifrån SV-40-infekterade apceller.
– Det är ganska klart att det borde förhålla sig så i de fallen, säger Albert.
Avgörande för HIV och Aids ursprung är självfallet epidemins ursprung. Epidemin
tog sin början bland homosexuella män i New York årsskiftet 1978-79 och
den afrikanska kontinenten fick sina första fall 1982 i Sydafrika och Uganda. I det
sydafrikanska fallet rörde det sig om en vit homosexuell man med kopplingar till
USA.
Anekdotiskt blodprov blir bevis
Jan Albert anser inte att detta stämmer. Det avgörande för honom är att man i ett sparat blodprov från 1959. Taget på en okänd bantu i dåvarande Leopoldville (numera
Kinshasa). Det hade givit svaga positiva reaktioner på antikroppar mot HIV.

Vid uppföljande DNA-tester återfanns korta gensekvenser som skulle kunna tyda på att blodprovet hade innehållit HIV. Den konfirmerande testen utfördes av forskare
anställda av USA:s armé.

Det finns flera fall av HIV-positiva gamla blodprov. Flera sådana är insamlade
från indianer i Venezuela under slutet på 1960-talet. Här har forskarna varit mindre
kategoriska och förklarat att det troligen rör sig om en annan infektion som kan ge
en falskt positivit provsvar.
Västerländska forskare ignorerar afrikanska forskarkolleger när det gäller att
bedöma epidemins upptakt. Enstaka, anekdotiska, blodprov får tjäna som kraftfulla
bevis, trots att uppgifter och journaler från patienterna ifråga helt saknas.

Det normalt så kritiska vetenskapsetablissemanget har knäsatt en teori utifrån mycket fragmentariska uppgifter. De krav man riktar mot andra om verkliga dubbel-kontrollerade hårddata behövs inte när det gäller att föra fram aphypotesen.