Dagen innan Ingemar Ljungqvists avsked, den 20 december 2022, mottog vår chefredaktör sista kapitlet på hans bok, som skulle bli hans sista livsverk. Boken innehåller Ingemars samlade kunskap, 30 år av forskning och vetenskapligt grävande. Den nystar upp sanningen kring HIV:s ursprung och finner många ohyggliga paralleller med Coronaviruset. Ingemars slutsats är en enda: allting pekar mot att dessa båda virus är biologiska vapen, framställda i laboratorium. Av vem, och varför? Ledtrådarna i boken avslöjar gåtan om både HIV och Corona.
Min startpunkt i sökandet efter sanningen tog egentligen sin början i västafrikanska Ghana en septemberdag 1986. På första sidan av en dagstidning där såg jag att tre forskargrupper oberoende av varandra slog fast att dåtidens riktiga pandemi – Aids – var en sjukdom vars smittämne skapats i ett laboratorium. Den tanken släppte aldrig mig. Jag skulle verkligen likt Alice i Underlandet klättra allt djupare ned i kaninhålet för att försöka gräva fram sanningen. Det var ett hål med det mörkaste mörka. I mitt fall kom det, med stöttande kamraters hjälp, att utmynna i en bok: Aids Tabu. Den kom ut 1992. Nu är den slutsåld och de flesta bibliotek har rensat ut den från hyllorna – men den är faktiskt lika intressant idag – om inte mer. Själv penetrerade jag den och gick tillbaka till referenserna prydligt samlade i ett femtontal tjocka pärmar. Faktiskt nu, 30 år senare, finner jag ohyggliga paralleller med den upphaussade pandemin där Coronans spikprotein satt skräck i hela världens befolkning. Men jag upptäcker också skillnader i strategier från maktens sida. Uppenbart var Aidsepidemin mest bara en logistikövning från biovapensmedjorna för att se hur man skulle genomföra det hela lite mer framgångsrikt.
